😭

Tragiskt att det skall behöva bli så här…..trodde aldrig att den fina kamratandan som var förr inom ponnytravet skulle försvinna. Jag såg skräckexempel inom ridsporten förr, men att det skulle "smitta" till travet var mig helt främmande!😡

Hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit det där, känner igen mig väldigt mycket. Det är ett tungt beslut att lägga av men ibland ledsnar man, även fast man älskar sin ponny.

Så trist att du slutade pga den anledningen men jag känner helt igen mig i dina ord, och har själv haft planer på att lägga av för att alla helt plötsligt vänder ryggen till och inte längre vill glädjas med de medgångar man har. Den svenska avundsjukan är hemsk. Trist detta att vi blev av med ett av Sveriges härligaste ekipage!

Usch….. :(

Det bara ryser I mig när jag läser det du har skrivit. Har varit med I ponnytrav livet I många år nu och trodde faktist inte att det var så här,Lite tjafs och tyck o tänk men inte så, Men ett stort lycka till I framtiden och från mig ett mycket välkommen till baka om det någon gång skulle bli så.

Det tråkiga med trav är att vissa människor absolut inte kan glädjas med andra, känner helt i igen mig i dina ord och jag själv tycker att "grattis eller det var du värd" är speciellt jobbiga ord att säga. Men istället för att ta de negativt så går jag med näsan i vädret och är bättre än dom personerna 🙂

Jag vill dock poängtera att det va mitt egna val att sluta. Jag vill inte skylla på någon eller några. Men det va av den anledningen jag valde att avsluta mina ponnytravdagar. Det va dock inte därför jag sålde min häst. Dock va det något som kom ur att jag valde att sluta tävla. Det jag vill uppmärksamma är att detta i tysthet faktiskt finns i ponnytravet. Inte bara andra kuskar, många gånger är det faktiskt deras föräldrar som nästan beter sig värre än sina barn när det gäller detta. Lär man sina barn att förakta och prata skit om sina konkurenter? Det är tävling men vi alla brinner för samma sak. Ibland går det bra ibland dåligt. Men jag tycker det är fel att de vuxna beter sig såhär och lär sina barn som på riktigt tror att det är så man ska göra. Snacka skit för att framstå som bättre. Det är hemskt i mina ögon. Hemskt. Jag vill dock även säga att det finns SÅ otroligt mycket underbart fina människor inom ponnytravet också som kan glädjas och fira med andra och stötta och peppa när det går mindre bra. Det vill jag verkligen framhäva! Jag hoppas att fler följer den delen av ponnytravarna! Fortsätt med det! Det blir så otroligt mycket roligare för alla inblandade i denna underbara sport! Jag har aldrig konfronterat någon av de som gjort detta emot mig. Jag tycker inte att det är värt det. Det skulle inte få mig att må bätre. Bara sjunka ner till deras nivå. Jag tror på att ger man inte dessa människor någon respons, så kanske de förhoppningsvis inte ser någon anledning till att bete sig så. Svara istället: Va tråkigt att du tycker så. Inge mer för att säga emot, det tror jag peppar dom ännu mer till att fortsätta. Ni ser er kanske inte mer ute på banorna. Men min andra passion är avel som faktiskt gav mig min underbara Eragon. Jag satsar på att kansle om några år köpa mig ett fint sto och fortsätta mitt hästliv som uppfödare. Självklart fortfarande inom den underbara rasen Gotlandsruss. :)

Jag måste bara få säga att det är lite lika åt båda hållen. Dom som är duktiga inom travet och faktiskt lyckas ser ibland ner på dom som kanske inte lyckas lika bra, men brinner för sina hästar iaf. Jag tycker det är lika trist och illa det med.

Avundsjukan kommer alltid finnas… Och med den så kommer även framgången stiga någon eller några till huvudet, så är det nog i alla grenar och sporter.

har ni inte varit på någon handboll eller fotbolls match där ni hört det ena laget bua åt det andra laget..? Det finns där med, avundsjukan i alla sporter så även inom travet.

Jag tycker inte att jag märkt så mycket av det här inom ponnytravet. Men å andra sidan så brukar jag heller aldrig bry mig så mycket om rykten och sådant jag hör sägas bakom ryggen. Det som sägs bakom ryggen kan ju vara vad som helst så därför struntar jag i det.

Något som skulle hålla ihop ponnytravet trodde jag va dubbeltraven och dess grillkvällar, och fikat vid dom insprängda loppen. men många struntar i att gå på det som erbjuds och där man har chansen att få träffa andra. Då är det heller inte så enkelt för de nya att lära känna de äldre. bara en tanke.

#9 Ditt inlägg är så bra skrivet, det finns åt båda håll. Jag har sett mycket genom åren jag med och kan säkert rabbla spaltmeter med vad folk gjort och sagt och även betett sig men det tillhör det passerade

Absolut du har helt rätt i att det kommer från båda håll! Men i detta fall så va det tvärt om. Men jag vet hur det varit tidigare år där det verkligen varit någon/några som tror att det äger banan. Jag håller med dig så mycket i det också. Det går säkert inte att få bort allt skitsnack men jag önskar bara att alla kunde börja tänka på hur man beter sig. Kanske mer en önskan än vad som är realistiskt, vad vet jag. Men jag önskar att det vore så.

Bara för att detta existerar i alla sporter behöver man inte tycka att det är okej och tillåta det. Tycker i allafall jag.

Tycker de är tråkigt att du har slutat , men tycker att de ska bli kul att ändå få se fina Eragon på banan, skönt att han kommit till någon som vill satsa och ta hand om honom på bästa sätt.

Lycka till i framtiden med din avel och utan aveln så stannar travet upp ;)

När man är på en bana och tävlar så är man ute i offentligheten. Det är viktigt att både barn och föräldrar är bra föredömen för dom som eventuellt är intresserade av att börja / nyss börjat med ponnytrav. Hur många gånger ser ni proffskuskarna prata skit om varandra och gapa offentligt? Erik Adielsson, Örjan Kihlström m.fl. Dom är ju idoler för ponnytravkuskarna, uppför er då som dom! Sportsligt heter det! Ibland tror jag att folk tycker det är fult att berömma andras prestationer eller andras hästar…..

#14 håller helt med dig! Vet inte om det beror på att folk har svårt att svälja sin stolthet eller ren avundsjuka. Som segrare i ett lopp brukade i allafall jag även gratulera resterande placerade. Vann jag inte gratulerade jag både segraren och de andra placerade om man träffades på efter loppet. Delad glädje är alltid roligare!

#12 Nä absolut inte, och det va inte det jag menade heller. men det här är inget som drababr just "er" med dom bra hästarna.
Det drabbar minst lika mycket dom med dom dåliga hästarna… om vi nu ska utrycka oss som bra och dåliga… snabba , långsamma…

Oavsett så kan jag kanske säga så här.. Vi har aldrig haft någon "bra" häst dvs någon som kan vara med i årgångsloppen eller stora lopp. Men i mina ögon är dom alla stjärnor på sitt vis. mina barn har då fått höra både det ena och det andra när dom varit ute på banorna och tävlat. det finns några vissa som är ödmjuka och faktiskt kan ta sig tid till dom som inte har dom snabba hästarna. men ananrs är det många som gillar att jävlas när dom kör förbi, ganska nära, för att skrämmas eller trycker ut dom för att få luckan osv. ( Och joo det kan finnas trånga situationer i ponnylopp med!) 

Vi har valt att umgås antingen med oss själva, eller dom som vi anser är trevliga och "skadar" oss minst… Skulle aldrig tillåta att något skit snack skulle få mig att sluta, och absolut inte utan att göra något åt det! jag förstår lixom inte det där med att vara tyst  🤔

Och du vet ju själv hur lätt rykten startar, och sen får man ut för saker fasten man inte ens orskara det…

Jag hade aldrig vunnit innan min eragon. Jag hade startat 8 lopp innan och aldrig vunnit så jag har också sett det från båda håll. Och absolut, det finns vissa som är riktigt fula och ser sig som överlägsna och bättre redan när de kör in på stallplanen. Ibland kändes det till och med som om dessa människor hade anhängare som hängde på för att det va coolt eller liknande. Och gärna skrattade lite extra om man hade en dress som kanske inte va den finaste. Det va jag med om. Så jo då visst är det från olika håll. Både från de med snabba och de med lite långsammare hästar. Lika illa från båda håll. Det är såklart olika hur man är som person. Jag är en sådan som hellre inte säger något. Låter dom prata och försöker att strunta i det. Det som tog hårdast på mig va att folk undvek mig för att det trodde att jag skulle va stroppig och elak. Skitsnacket i sig va det mindre jobbiga. Sen är jag inte den som vill stå utanför själv. Jag vill kunna komma till tävling där folk ser mig som en som också älskar hästar och som gärna hjälper till om någon behöver. Pratar, skrattar, värma tillsammans osv. Jag åkte nästan alltid helt själv till tävling utan medhjälpare därför kände jag av detta extra.

#8

Du skriver att du aldrig konfronterat dom som snackar skit.

Jag gjorde det vid ett tillfälle när jag tyckte att föräldrarna (amatörtränare inom trav) och framförallt ett av barnen hade burit sig riktigt illa åt mot min dotter i både handling och genom skitsnack.

Jag sade till föräldrarna att nu räcker det, bara sluta prata illa om och gör skit för min dotter bara för att hon är en konkurrent / medtävlare.

Mamman svarade mig att det gjorde väl inget att hennes dotter pratade illa om min dotter för deras klubbkompisar och tyckte att det var väl inte värre än att ,som hon uttryckte det, "ta en tur med cykeln".

Det är alltid barnen som blir lidande utav föräldrarnas dumhet och i detta fallet var det alldeles för uppenbart vem som låg bakom alltihop.

Vi tillhör idag en ( annan) klubb med en massa härliga klubbkompisar och jag har aldrig mött något annat än leenden och glada tillrop på stallbacken och jag önskar verkligen att fler fick uppleva den fina gemenskapen. Det kräver naturligtvis en tydlig styrelse som vågar ta ställning och vuxna som vågar vara bra föräldrar / förebilder och kan visa sina ( och andras) barn hur man behandlar sina medtävlare /konkurrenter på ett trevligt sätt…..hur framgångsrika dom än är!