Annons:
Etikettbabbel
Läst 1452 ggr
Tusen
7/16/14, 2:02 PM

Trevliga minnen från ponnytravet

Har ni varit med om hur andra gläds åt dina framgångar och lider vid motgångar?
Alltså inte att man gratulerar varandra vid segrar (det förutsätter jag att ALLA kuskar gör), utan andra tillfällen. Kanske av människor som man inte känner så bra eller så.
Har du några sådana trevlig minnen?

Annons:
Tusen
7/16/14, 2:24 PM
#1

Jag tänkte börja berätta om en händelse för snart 10 år sedan.
Malena var fortfarande aktiv ponnykusk på den tiden och skulle starta i ett lopp på Sundbyholm med Tejas Monita.  20 m bakom henne stod Micklas, en av familjen Seppäläs duktiga hingst. Jag och Maria Seppälä stod bredvid varandra vid grinden och hejade på våra ponnysar och kuskar.
Monita och Micklas drog iväg och lämnade resten av fältet med stor marginal. In på upploppet kom Micklas upp bredvid Monita och tempot skruvades upp ytterligare. (Båda var duktiga spurtare). När det återstod knappt 150 m av loppet slår Monita över i galopp och Micklas vinner enkelt för henne. Men det som händer är att den som ropade "NEJ- ÅH, Vad synd" högst av oss två var Maria Seppälä. Jag blev förvånad och frågade henne varför hon blev sååå besviken på Monitas galopp. Hon borde ha varit glad för Micklas vinst tyckte jag. Svaret jag fick av henne var; " Jag vill ju att det skall vara hårt ända in i mål. Jag tycker båda ponnysarna är lika mycket värda att vinna". Jag blev både häpen och mycket glad åt det svaret. Jag kan än idag tänka tillbaka på den händelsen och vara lycklig över att en familj med så stora framgångar kan heja fram även motståndare. Detta r för mig riktigt stort.
Jag har fler trevliga händelser och minnen  jag gärna berättar om men tänkte höra om det är fler som har varit med om andra eller liknande trevliga ponnyminnen.

haerrdin
7/16/14, 4:55 PM
#2

Som förälder till två tjejer och en kille som har hållit på med denna fantastiska sport i snart 25 år är egentligen de bästa minnena, eller snarare känslorna, hur mycket gemensamt man har när man träffar andra föräldrar så fort man kommer in på en stallbacke. Det spelar ingen roll om du är målare i Östhammar, jobbar inom kommunen i Heby, domare i tingsrätten i Norrtälje, arbetar med drogmissbrukare i Gävle, spårmätare på SJ från Ångermanland eller fiskare i Skåne. Så fort transporten stannar utanför inskrivningen på vilken travbana som helst så är alla lika och man känner en fantastisk gemenskap och i många fall,  i alla fall för vår familj, har den gemenskapen blivit till en vänskap som knappast går att beskriva. Tack vare våra barn har min fru och jag vänner för livet som vi aldrig annars aldrig skulle ha haft, från Umeå i norr till Smygehamn i söder, från Kil i väster till Sjonhem i öster.

När det gäller sportsliga minnen är det alltid roligt med andra som uppskattar ens hästar när de kan se en bra prestation trots att den inte har lett till vinst. Ett exempel är när ett av våra ston i 5-årsbaggens final startgalopperade och tappade 40-50 meter och självklart var sist in i första kurvan. När loppet avslutades var hon tvåa, mycket knappt slagen av vinnaren, och det är något som en av våra bästa vänner aldrig glömmer, och påpekar då och då: "Det är bland det bästa lopp jag någonsin sett av en årgångshäst".

Tusen
7/21/14, 10:15 AM
#3

Är det verkligen inga fler som varit med om något riktigt roligt inom ponnytravet? Är det bara segrar som räknas? Finns det inte längre någon glädje i andras framgångar eller tröst i andras motgångar? 
Jag har som sagt upplevt en massa trevliga händelser och även #2. Men alla ni andra? Har ni aldrig varit med om något liknande? Det gör mig oerhört rädd i så fall.

MagganS-B
7/21/14, 10:25 AM
#4

Har varit med om så många roliga händelser så det skulle ta timmar att skriva ner…..😉 Ex.-vis när vi varit på derbyt, tror det var med Leilu (galopp d 2:a!) och alla firade med bubbel som var uppdukat på vår motorhuv! Junisorken vann och Raider blev då 2:a!

agnescarlsson
7/21/14, 10:31 AM
#5

Jag är otroligt glad att jag har klarat sänka min ponnys rekord hela 15 sekunder denna säsongen!  Och att han dessutom visar kapacitet att redan nu gå flera sekunder snabbare! han hade 2:12,1 innan, nu 1:57,5. Efter den senaste rekordsänkningen fick jag flera meddelande på fb som gjorde mej så otroligt glad, jag kände inte så många av dem med det värmer fortfarande ❤️

Upp till toppen
Annons: