Hon Ljuger Inte Det Minsta Om Detta!! Det Är Sant!!!

Ojj, ja skrev att falley var för 6 år dsen, menade 4 år sen..:S

den 8/7 06 så förlorade jag min älskade Sheriff Hornline som fick tarmvred..
Mådde så himla dåligt då, var med honom ändå till slutet av hans liv tills han tog sitt sista andetag det var oerhört tungt för mig, jag fixade hans box och det blev super fin..
Sheriffen tänker jag på även nu =(

Så Jävla Hemskt

Sen nu 1 mars 07 fick vi ta bort våran älskade hund Pennygirls Magic dream Adde..
Han var den mest underbara på hela jorden..
Tog hans cancer så himla hårt, ibland vill man bara falla ihop och inte kliva upp mer..
Saknar denna hund så oehört mkt å tänker på honom varje dag…

jag har aldrig behövt förloranån..förutom min guldhamster. tkr synd om er som har förlorat nån :(

Jag har förlorat 2 fina vänner genom åren. Queen Maria hette min första häst som fick en okänd sjukdom, det ända fallet dom haft. Hon slutade äta helt och tappade all päls och förlorade allt. Hon gick inte att rädda trots alla behandlingar hon fick och fick avlivas som 2 åring. King Houston hade jag sen han var liten och blev min alldeles egna som 5 åring. Sen fick vi lov att sälja honom och vi sålde honom till en tjej som vi känner väldigt väl. sen fick hon lov att sälja honom igen och vi ville köpa tillbaka honom för det priset vi sålde honom för men det fick vi inte och han såldes och nu är han död.. Det finns dom som säger att det "bara" är hästar, men nej.. dom är så mycket mer än det.. Dom fyller en med glädje bara av att finnas till… nu gör dom här 2 inte det längre och det är ledsamt :'(

jaa, ja vill juh inte vara värst, men jag har förlorat drygt 8-9 hästar(avliva asså) genom åren, blir bara tyngre och tyngre i huvet!men synd om Frida oxå, ja menar, Sheriff Hornline asså!?

#8 fel på namnet hon hette Lady Houston..

exakt! vadå BARA hästar, dom har väl fan oxå liv elr!?

mm, tror att det är dom som inte riktigt förstår sig på känslor som yttrar sig så och säger att dom är goda på mackan bara.. Så mycket glädje och lycka som jag fått genom mina hästar tror jag inte det finns någon annanstans…

Det är hemskt tungt, har förlorat fler men just Sheriffen han var som min..
det bästa var när han vann v7 i Umeå och jag fick följa jeppe ='(

men guuuud:'(

men guuuud:'(

ojj:S

nu kan man bara leva på minnena från dom och veta att dom har det bra dit dom kommit =) har många fina minnen från tiden tillsammans med mina hästar.. Men som Frida säger så är det tungt, fruktansvärt tungt..

aa, det e ju så.. fan va hemskt det är..

fan de e nästan så man gråter när man läser detta, jag tycker så synd om er alla det ska ni veta

a, /: emelie knight dog 2003 hon va döpt efter mig

1995 -2003 R.I.P Emelie Knight

vaa!?

Man vänjer sig aldrig vid att förlora sina vänner, oavsettom det här katter, hästar, hamstrar eller människor. Men när man har varit med om det några gånger så lär man sig att hantera det i alla fall…

Jag har förlorat ganska många hästar under årens lopp, men det har anhopats litegrann de senaste 1½ åren, när jag har förlorat 3 fina avelsston i olika akuta sjukdomar - ingen av dem beroende på att jag gjort något fel, enligt veterinären… Och bara 2 veckor efter att den senaste hästen dog så lämnade även en av mina bästa vänner jordelivet, efter lång tids sjukdom. Det har varit lite FÖR mycket elände här, men som sagt, man lär sig hantera det…

#23 jo man lär sig hantera det men jag tror aldrig man blir av med sorgen även hur många man tappat..

 Jag har varit med om många hästar som behövts avlivat av olika orsaker och jag tycker det är lika hemskt varje gång…

Har aldrig varit med om något sådant.

Jag förlorade min kanin för drygt ett år sedan :/ Hon fick förlossningsförlamning medans jag var på födelsedagsfest, och kommer hem och ser att hon är död :'/         Det är ca två år sen jag förlorade min kusin i en bilolycka.. :/            Det är ca ett år sen som en häst i stallet dog. Jag gillade honom inte egentligen, han sparkade, bet, stegrade, slog omkull folk. Han var 20 år och vi fick avliva honom p.g.a. fång.. :/ Efteråt förstog jag hur mycket han betydde för mig. Han gnäggade alltid när man kom till stallet. Och jag kom ungefär 2 timmar efter han blev avlivad, och Klasse och Putte skena runt i hagen, helt vilda, stegra och sparkade bakut, för dom och Rasputin som han hette var oskiljaktiga.

Har aldrig förlorat nån häst, men däremot människa..

#3 samma sak hände mig och mitt älskade russ "gammel". Jag höll henne i grimman då hon dog, jag ångrar det idag dock.. eftersom alla andra minnen, glada minnen.. inte finns längre, sista ögonblicket är allt som jag har kvar :(

" 26 vad var Rasputin för ras`?

Det är hemskt när någon som står en närmast hjärtat lämnar en, Oavsett "ras". Men de är något som man måste acceptera.

Har själv för lite mer än ett år sedan förlorat en häst, eller rättare sagt ett föl.  Hon var ett av två tvillingföl, De ena klarade sig genom att gå kvar med stoet. Och detta föl, fick flytta hem till oss, då hon inte skulle klara sig ute med syster och mamma på bete själv. För varje dag såg man hur hon ökade i vikt, blev mer livsglad och sprallig. Trots hennes uppstyltade framben. Jag sov med henne i stallet på nätterna för att hon skulle slippa vara själv, och för att de även skulle vara lättare för henne att få mat, när hon så väl ville! Men en knäledsinflammation i höger bakknä, som anlände tre veckor efter födseln, bara sådär helt plötsligt beslutade att hennes liv ej skulle fortsätta. Då det ej var säkert att de knät skulle bli helt 100 av behandlingar. ( Själva benet hade börjat ätas upp) 
Idag när jag tänker på henne, Tvåan som vi döpte henne till, ser jag hennes sista blick hon gav mig innan jag vände ryggen till. För att lämna henne kvar, med vetskap om att de var hennes sista minutrar här i livet.  
 
Att en individ på en enda månad kan fylla en med sån glädje och lycka bara genom att se hon kämpa sig framåt i livet är helt obeskrivligt. Men så värt, Ångrar inte en endaste sekund som jag gav henne. Hon är saknad!

#29 det kan iaf inte va russhingsten för han dog väl för mer än ett år sen?

Jag hade ett russ. Jag fick honom när jag va 6 typ? när jag va 14 och ute och red, blev han halt. Och efter mycket omständigheter visade sig det att vara stråkbensfraktur, mycket ovanligt och svårt att läka. Han gick på bete hela sommaren för det skulle läka. Men vi fick avliva honom. Han var min bästa vän :)

Utan honom hade jag inte ens kunnat hälften så mycket av det ajg kan idag. Han var kanske ingen Superstjärna på allt, men han kunnde verkligen allt. vi hoppade, red dressyr, tävlade ponnygalopp. Sen helt plötsligt när han var 10 omskolades han till ponnytravare. Slutade på 08, och våran sista start var en vinst i vårat första monte lopp. Han var min alldeles egna superstar 

Jag fick ta bort mitt älskade russto för 3 år sen.Hon blev 29 år och hon föddes när jag var 4 år hos min morfar, så jag fick många år ihop med henne.Hon var en del av hela mitt liv, hon fanns alltid där! Har genom åren mist både morfar,mormor, mor,far o morbror, men hon fanns ändå kvar hos mig och sen helt plötsligt är hon också borta!!
Jag var med henne till sista andetaget och det kändes bra att få vara det,men det var otäckt ändå! (veterinären spröt henne).
Nu har jag andra hästar att glädjas åt, men hon var speciell för mig, ingen kan ersätta henne!
Hon var e Pascal 239 u: Freja 1734.
Tyvärr fick hon inga föl även att jag hade henne vid hingst en gång.

mm.. :'( först va de Micla Maja och Divansson.. två gudomligt Älskade hästar :'( sen såldes King Brew och Gadget till irland, Gadget vet vi nog att han är borta*.. och King Brew tjänade en mille i Kanada förra året iaf :) Men sen Kaptah.. ='''( Jorma valde en häst åt oss i Finland, mamma å pappa hämtade honnom vid en bensinmack i sthlm. första han gjorde när ja kollade in i boxen på morgonen därpå var att ge en blick at kärleksfulla underbart snälla ögon (a).. orkar inte hela historien igen.. men tillslut på mälarkliniken fick de fram att han hade en hjärtmuskel som var paj, hade mjölksyra när han sov ='(='( avlivades på ett fins ställe i skogen :'( Älskar dej kaptah<3333

Brännas Joy (Jojje)

Är/var en toppen kille för mig, han har ställt upp för mig som ingen annan häst kan göra.
Den hästen litar jag på till 100%, han skulle aldrig göra någon illa eller nått dumt. 
Jojje lever än i dagsläget. Han är född 1992, en kille som har livsvilja ;)
Skötte han i 4 underbara månader, men var tvungen att sluta pg av flytt, det var jobbigt att ta farväl av dig min ängel. Ingen kan förstå hur mycket du betyder än idag, jag tänker på dig än. Jag har inte glömt dig min älskling. <3

You have a place in my heart, A place with both joy and pain. This place can nobody take from me, Not even anybody else would have you. In me I'll hide you, You I'll never forgett. In a corner you will always exist, because you are a valack I'll always remember….<3 

Jojje saknar dig otroligt mkt. ingen kan förstå hur nära vi stog varandra . I LOVE YOU - FOREVER! <33

Ingen häst/ponny har dött för mig.. men min älskade katt vart på körd och vart lämnad på vägen för att dö :( han fick ett brutet ben, några bruta revben och inre blödningar…

Min älskade Nalle!!! R.I.P
En katt som verkligen gillade bada och det var bara jag som fick hålla på med han :D rästen klöste han och bet  på ;)

Umbra Briljant

pappa fick henne i träning förra hösten från peter unterstiner. hon var det bäste jag visste och så skulle hon göra första starten för oss! pappa hann köra två bakvarv i värmningen med henne sen ramlade umbra ihop:( 

R.I.P Umbra Briljant

2001 smet min shettis Blixten ut ur hagen och kom upp på järnvägsspåret. Det slutade tyvärr på värsta sätt. Jag tror jag aldrig varit så ledsen som jag var när jag fick reda på det. han blev bara 8 år.

Sen hade jag ett russ som hette Nikdoob, som var världens snällaste häst! verkligen helt underbar. Jag sålde honom förra våren för att jag inte skulle ha tid med honom, pga av skolan o sånt. Men han var tvungen att avlivas i vintras eftersom att veterinären dömde ut honom, han hade något fel på benen, som gjorde att han aldrig skulle kunna bli helt frisk. Eftersom vi hade haft en massa problem med att få honom att trava rent o så, så kändes det som att det var det bästa man kunnat göra för honom. Jag kommer alltid att minnas det sista loppet som jag körde honom i. Det var på Romme hösten 2005, ett långlopp, och vi trodde inte alls på någon vinst. Men då överraskar han med att runda alla hästarna och vinna, efter upploppsstrid. Det var nog min roligaste seger nånsin:)

Jag lånade ett russto av min faster, Tjio. Jädrans fin pålle, 44 poäng på utställning bl.a en tia på traven. Det var mitt första russ och hon lärde mig det mesta. Sen lämnade jag tillbaka henne för hon skulle betäckas med darius roll, men det fölet fick aldrig till livet för Tjio dog i hagen, man vet inte riktigt varför.

Min varmblodsvallack Just Try fick somna in den 12 april i år. Han fick en svårläkt senskada, och det enda som skulle hjälpa var vila. Han vilade ett halvår, men det blev ingen förbättring, så han fick åka till dom gröna ängarna. Detta var ett grymt svårt beslut, men jag kände ändå att det var det rätta. Jag har aldrig varit så fäst vid en häst som vid honom. Jag hade honom från att han var 4 år tills han var 8 år. Han var en av dom första travarna jag körde. Han lärde mig mycket.

Saknar dig min prins :'(!

Har lite filmer

Addes: http://www.youtube.com/watch?v=2gvLWwWiKJk 

Sheriffens: http://www.youtube.com/watch?v=wF-b_vvvGpY

#27 vi har förlorat samma person! en i familjen!

# 42, usch vad hemskt :(

jag förlorade mina detta året.. Slättens Mirage o slättens Monami.. påkörda av en bil.. orkar inte snacka om det..!

Jag förlorade min morfar för en, 2 år sedan kanske. Helt ärligt minns jag inte varför han dog, vilket datum han dog, vilket år han dog .. Jag vet att han dog av en sjukdom och att han dog vid 00-01 på kvällen ungefär .. De tog jävligt hårt på en, min mormor tog det också väldigt hrt .. hon är itne sig lik sen hans död. Vilket man kan förstå .. På något sätt har hela släkten blivit, annorlunda .. sen han dog.

Min katt, Herbert (Hebbe). Blev påkörd för 5 år sedan, det var hemskt. Jag och mamma skulle åka på Ica, så ser vi att Hebbe ligger på vägen .. tänkte, men varför leker han på vägen .. Mamma ställde sig på bromsen, skrek åt mig att stanna i bilen medans hon sprang in till pappa .. Jag sprang ner till vägen för att springa ut till honom, men jag blev stoppade av någon som hade stannat (denne person körde bakom den bil som körde på honom) .. Usch. Dagen efter åkte vi och tittade på en ny katt, och 1 månad senare kom min prins hem - Ragnar. En väldigt försiktig, speciell katt .. han är rädd för att som låter ..

Min kanin, Stampe dog av åldern för en 1-2 år sedan. Han var alltså inte sjuk eller så … :)