
Plomona, en saga för bra för att vara sann.
Det var på hösten år 2011 som Stall Simonsson blev förnyat med vad vi inte visste då en stjärna.
Det jag inte visste då var att det var en segermaskin som klivit in genom dörrarna.
Hon fick stå och vänja sig vid sin nya miljö någon enstaka dag, sen skulle vi ta första turen tillsammans. Jag märkte ganska fort vad som behövde göras balans mässigt på henne, så jag ringde hovslagaren.
Det blev ett par tunga ridskor och sula fram och sen bara några vanliga lätta, smala skor bak med lite längre brodd.
Vi tränade på under hela vintern och det var då jag förstod vad jag hade fått tag i för någon stjärna.
Plomona kvalade in på 2.10 om jag inte miss minner mig, och hon hade ett rekord på 2.08 när hon kom till mig.
Första starten för oss skulle ske i mars samma år.
Det hela började bra och hon radade upp med seger på seger.
Men varje gång vi var nära på att få fem raka så sket det sig och gick åt stöpet.
Plomona och jag har aldrig varit sämre än 1a och diskad.
Hon är en ponny med hjärtat på rätt plats.
Hon har sänkt sig från 08 till 1.55 och kan gå fortare än så.
Men här uppe behöver hon dock inte gå fortare, så nu ska vi ner söderut och prova lyckan där.
Ikväll vann hon återigen på Bodentravet och äntligen fick vi vårat staket som vi så länge strävat efter.
Folk som ser Plomona säger, det där är ingen ponny dedär är ju en Maharajah.
Jätte många tycker att min fina ponnyhäst ser ut som självaste stjärnan hur kan det vara möjligt.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att Plomona skulle komma tillbaka och vara såhär bra efter skadan hon drog på sig förra året i Juni.
Iår är facit 8 starter 6 segrar och 2 diskningar.
Plomona har gett mig så fruktansvärt mycket redan så skulle hon inte duga i högre klass så gör det mig ingenting.
Tanken är att min superponny skall betäckas nästa år med en riktig razer hingst.
Så håll ögonen öppna för om något år kommer det finnas en unghäst till salu efter denna vinnarskalle, missa inte den chansen :)
Varför jag skriver detta är för att jag vill bara visa för alla att man ska inte ge upp, jag gjorde en chansning i att ta upp ett 8 årigt sto som inte gjort något på ett tag, se vad bra de blev.
Ge aldrig upp, våga chansa det kan bara bli bra.
Pappa timon är nog bra stolt!