PESTEN

Orsak: Främst under medeltiden så spreds bakterien Yersinia pestis från Asien till Europa genom loppor som satt på gnagare, främst råttor, som följde med på fartyg.
Sjukdomen kallades på denna tid för Digerdöden eller Svarta döden. Efter detta spreds sjukdomen vidare över världen.

Symptom: I böcker kan man läsa att det finns olika sorters pest, men så är det inte, men däremot kan man få olika symptom.
Vissa får bölder t.ex andra inte.

Behandling: Nu finns det vaccin mot pest och man kan få antibiotika om man har har blivit drabbad av sjukdomen.
Men förut fanns det inte mycket man kunde göra åt sjukdomen.

År 1349 siktade man ett skepp utanför norges västkust vid staden Bergen. Man kännde ingen skeppet men det var något som inte stämmde.
Det fanns ingen besättning på skeppet. Man förde in skeppet till hamnen och till sin fasa upptäckte man att alla på skeppet var döda!
Det låg lik överallt, uppsvällda lik med bölder fyllda med var, svarta fläckar på kroppen,och svarta tungor, men det värsta var nog dears ansiktsuttryck.
Det såg ut som att dem hade dött av skräck! Och överallt låg det spyor, avföring och blod.
Det här var första gången pesten kom till Skandinavien.

Farsoten drabbade Stockholm
I början av 1700-talet drabbades Stockholm av den hemska farsoten, på allvar. Bland dem drabbade var dödligheten stor bland de smittade.
Vanligtvis dog ca 80% av de smittade inom tre dygn. Den smittade fick hög feber, yrsel, blåsor och bölder.
Myndigheterna bestämde att skepp inte fick komma in i hamn utan att först ha legat i karantän i minst 40 dagar.
Om någon hade smittats i ett hus målade man ett vitt kors på dörren.
Ungefär 20.000 personer dog, dvs en tredjedel av Stockholms befolkning under det halvår som pesten varade i Stockholm.
Man har räknat ut att ca 100.000 människor dog i pest åren 1710-1711.

Hur kunde så många dö i pest?
Att så många dog i pest berodde på lite olika saker. Dels hade europa haft en stor befolkningsväxt i ca 300 år. (1000-1300)
Nya städer byggdes upp och många männsikor samlades på småa ytor. Städerna var små och smutsiga,de smala gatorna var fyllda med sopor och avföring
från både från djur och månniska. Och då var ju förstås inte råttor ovanligt, och eftersomm städerna var trånga och det var många människor som bodde
i dem spreds smittan i städerna väldigt fort.
Även landsbyggden drabbades. Det spelade ingen roll om man var sjuk eller frisk eller om man bodde på landet eller i staden så spreds smittan.
Vid den här tiden visste man inte att pesten spreds genom råttornas löss.
De som drabbades av pest under 1300-talet visste inte varför de vart sjuka. Endel trodde att judarna hade förgiftat de kristnas vatten och de ledde till
att tusentals judar mördades.

Pest orsakas av bakterien Yersinia pestis som i första hand angriper gnagare, framförallt råttor men också den tidens hamstrar och ekorrar. Bakterien överförs i mindre utsträckning från råttor till människan genom direktkontakt, men framför allt via pestloppan Xenopsylla cheopis. På medeltiden var det framför allt svartråttan (Rattus rattus) som var värd för bakterien. Den kallas också för hus- eller skeppsråtta och levde i nära anslutning till människornas bostäder. Loppan angriper vanligtvis inte människan, men kan göra det om råttan dött och blivit kall. Den söker sig då till en levande, varm kropp i närheten. När människorna väl blivit sjuka överförde de smittan till varandra.
Även råttorna blir sjuka av Yersinia pestis, men genom naturligt urval skapades troligtvis råttstammar som någorlunda kunde klara av pestbakterien.äö[källa behövs] Det skapades en sorts balans. Det är svartråttan som fått huvudskulden för spridningen av pesten. I dag tros inte mindre än 250 olika djurarter (mest gnagare) kunna överföra smittan till människor. En del smittar människorna direkt, men råttan kan bara smitta genom pestloppan som måste vara smittad av bakterien Yersinia pestis. Eftersom pestloppan bara kan överleva under verkligt varma sommarmånader är det diskutabelt om pesten fördes till Europa med svartråttan.
Det bör nämnas att även om Yersinisa pestis allmänt anses som orsaken till pesten, har det aldrig slutgiltigt bevisats. Moderna undersökningar[1] har misslyckats med att hitta DNA från bakterien i återfunna benrester från offren. Inte heller de beskrivna symptomen från den tiden stämmer fullt med hur pesten yttrar sig idag. Speciellt rapporterades ingen massdöd hos råttor, något som är ett typiskt tecken på pest och pesten drabbade även Island som inte har några råttor. Detta har lett till spekulationer om att digerdöden i själva verket var någon form av blödarfeber.

Kan ej kommenteras

Syns endast för dig

Innehåller 753 ord

 Redigera…

 Radera…

27 februari 10.26