Jag skrev ett arbete i svenskan med tema sorg.
Jag blev faktiskt väldigt nöjd och min lärare inklusive några i min klass började gråta ;)
Tänkte dela med mig till er, kommentera den gärna.. :)

Sorg

Ordet sorg betyder saknad och smärta efter en kär vän, bekymmer och lidande..
För oss alla levande individer är sorg en känsla, en känsla som vi alla någon gång i livet får uppleva.
Alla uttrycker sin sorg på helt olika sätt, vissa gråter, andra drar sig tillbaka,  osv.
Det är ju olika per person.
Själv har jag fått uppleva sorgen många gånger nu när jag blivit äldre, när man var yngre så förstod man ju ingenting, ibland önskar jag faktiskt att man fortfarande var så ovetande.
Man förstod ju inte vad som skedde, alla var ledsna och där stod jag mitt i allt.
Det värsta minnet av alla var när min morfar dog..
Min fråga löd då så här; Vem ska ta hans pengar?
Min ena bror Niklas blev ju svin arg och frågade mig hur jag kunde undra en sådann sak nu liksom?
Men jag fattade ju inte vad som hade hänt.
Vi kan starta på min färd genom min sorg nu när jag blivit äldre och förstår mer.
7/7 -06 klockan är 19.00 och jag får ett telefonsamtal från Jesper R Nilsson, tränaren jag jobbar för här i Boden.
Paniken i hans röst utstrålade en rädsla i min kropp och även i mitt hjärta..
Hans ord ekar fortfarande i mitt huvud.
- Frida, du måste åka till Sheriffen nu, han behöver dig..
Jag minns mest var hur jag svarade honom, hur tårarna föll nerför kinderna och hur pulsen ökade mer och mer för varje minut.
Svaret jag gav Jesper blev några snyftningar och ett, ja det ska jag Jesper, nu på en gång.
Varför just min älskade Sheriff Hornline.
Jag minns hur mina ben bar mig till våran studsmatta, det var där som tårarna strömmade nerför kinderna.
Jag skrek rätt ut, varför!?
Jag minns även hur min kompis Bella kom springandes efter och kramade om mig.
Efter en stund så skjutsade de mig till min älskade häst.
När jag öppnade stalldörren så stod inte samma Sheriff Hornline där..
Jag såg ögonen, jag såg hur livsgnistan for ut mer och mer.
Mina ord till honom innan benen bar mig fram till honom var;
- Hej mitt älskade hjärta, säg mig visst klarar vi detta?
Det var då Sheriffen lyfte huvudet och tittade på mig, han spetsade öronen och blicken blev lite piggare.
Det var då jag förstod hur mycket jag betydde för denna häst.
Jag gick fram till honom, grävde in mig i hans man, det var då tårarna strömmade nerför kinderna, min älskade pojke, varför.
Han buffade på mig, precis som att han ville säga, tack Frida för att du inte svek mig nu.
Alla som var där säger att när jag kom så började min kära att kämpa.
Vi kämpade hela natten, men efter ett tag så brast Sheriffens tarm och han fick på samma veva blodförgiftning.
Jag förstod att slutet var nått..
Jag stod brevid honom när veterinären sprutade in avlivningsvätskan.
När han föll ihop så sade jag till honom, Jag älskar dig föralltid min bästa vän!
Det var då jag kände att min ena halva hade färdats till en helt annan sida av universum, det skar i hela hjärtat och i hela min själ.
Folk säger efteråt, det var ju bara en häst, vad är det att sörja?
Mitt svar blir alltid detsamma; Sheriffen var inte bara en häst, han var min bästa vän.
En flicka som jag känner gjorde en dikt om oss som jag nu ska dela med mig av:
Jag känner en tjej, som lever ett liv.

 Med massor av glädje och stöd. 

Plötsligt en dag, bröt hon ihop.

Hennes älskling sheriffen var död.

Jag såg hennes ögon fyllas med sorg,

det här var hans sista dag.

Hon höll honom hårt och följde hans steg,

Tills han tog sitt livs sista andetag.

Den natten, den dagen. Den öförglömda tid.

För henne stod tiden bara still.

Hon satt där och tänkte på alla minnen hon upplevt,

minnen, då sheriffen fanns till.

Hon grät och hon grät, så olyckligt rädd.

Den sorgen och smärtan hon bar.

Hon insåg att hon aldrig får se han igen,

så vacker och snäll som han var.

Men flickan jag känner, är innerligt stark,

hennes stolhet den släpper hon ej.

Minnen och stunder dom två hade haft,

all den kärlek finns kvar i denna tjej.

Nu tänder hon ett ljus, för honom varje år,

för att återuppleva deras stunder igen.

Deras minnen tillsammans släpper hon aldrig.

Sheriffen var hennes allra  bästa bästa vän.

Nu fortsätter historien och vi hade nu en helveckas ledigt från skolan, jag hade planerat att vara hos Jesper och dom i stallet och ha skojj.
Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.
29 februari fick jag reda på att våran ena hund hade fått cancer.
Jag minns paniken då mamma sade det.
Mina ord blev; Visst går det väll att behandla?, snälla mamma säg att det går.
Hennes svar blev nej, och mitt hjärta brast..
Jag kramade om min älskade hund.
En morgon vaknade jag kallsvettig efter en mardröm om Addes cancer.
Jag tog honom till min säng och kramade om hans päls.
Vi slog på en film, och efter den dagen så kan jag aldrig mer se denna film.
1 Mars så orkade inte våran kämpa något mer, och det visade han verkligen.
Jag kunde inte följa, det gick inte, jag sade till Adde i telefonen att jag älskade honom och att han var den finaste hunden vi någonsin haft.
Flickan som gjorde en dikt om mig och Sheriffen gjorde även en uppföljare till mig och Adde.

Det fanns en tid då hon såg livet som en lek.

Tiden då allt kändes bra.

Då hon upplevde lyckan, istället för svek,

det livet hon alltid velat ha.

Plötsligt fick hon uppleva dessa sorgsna dar,

Hon kunde ej beskriva smärtan med ord..

Adde som hon hade växt upp med  fanns inte kvar,

han hade sakta lämnat våran jord.

Bara  sorgsna tårar, och ett  ensamt  brustet hjärta.

Han var en sådan vacker och fridfull hund.

Hon som sällan fick uppleva livets smärta,

fick tyvärr gå igenom denna svåra stund.

Men han lämnade inte henne ensam,

utan vakar över henne än.

Älskar man någon så otroligt mycket,

så sviker man inte sin bästa vän.

Adde han sitter och vakar över dig,

både kvällar, nätter och dar..

Han kommer aldrig låta dig få bli sårad igen.

inte så länge du på denna jord finns kvar.

Du lärde honom hur kärlek ska vara.

Så nu försöker han så gått han kan.

Detta kommer adde innerligt att klara,

han känner att du fortfarande älskar han.

Efter Addes död så var livet lugnt och fridfullt ett tag, man började sakta bearbeta sorgen.
En flicka som är 15 år önskar nog att få slippa känna sorg och smärta något mer på flera år.
Men tyvärr,  det fick förbli ett önske tänkande.
Datumet blev 15/12 -07 det var morgonen som jag vaknade av att mamma fick ett fruktansvärt telefonsamtal.
Det var min kusin, min älskade kusin Thomas fanns inte mer.
Han skoter hade skurit ner och han hade flugit rätt in i ett träd..
Det som gjorde ont också var att vi träffat Jenny, Thomas tjej samma dag som han gick bort.
De var så lyckliga, det hade nyss fått sitt andra barn ihop, och det hade blivit en pojke, en pojke som Thomas så länge hade drömt om.
Jag minns när mamma fick samtalet att jag febrilt sprang till datorn och skulle söka på kuriren och NSD om vad som kunde ha hänt.
Men det hade inte kommit ut ännu och mamma hade pratat klart i telefonen.
- Mamma vad har hänt?, frågade jag henne..
- Din kusin Thomas har kört ihjäl sig.
jag hamnade i chock.
- Varför?, inte igen, jag vill inte sade jag för mig själv.
Det tog två dagar för mig innan jag  grät, innan tårarna rann nerför kinderna.
Chocken var så stor.
Jag saknar min kusin.
Thomas lämnade, släkt, vänner, 3 underbara barn, Jenny och sin familj, mamma pappa, syskon osv.

Jag trodde nu att sorgen skulle ta slut, att inget mer skulle hända..
Men jag trodde fel, som vanligt.

Dagarna före julafton så fick min fina katt Zorro tillbaka sina urinstenar för 4e gången.
Jag tjatade på mamma om att vi skulle spola honom igen, hon gick med på det.
Veterinären gjorde helt fel och återställde inte Zorro.
I en vecka så låg han mest , åt inget och var allmänt trött..
På julafton fick jag i honom lite grädde, men något mer åt han inte.
26e så tog vi ut en veterinär, hon fick ut proppen men hans Njure lade av, den hade fått för mycket medicin och sen hade han ju matstrejkat.
Zorro var verkligen min favorit katt och vi tydde oss väldigt mycket till varandra.

Nu fick sorgen vara slut.
Jag ville börja det nya året på ett kanon sätt.
Det blev nyårsafton och jag var påväg ner till stallet.
När jag kom in så kollade jag till våra hästar ink Karins, hon är inhyrd hos oss.
Min favorit av hennes hästar Skrotis låg bara ned.
Jag fick dra upp henne, jag förstod att det var något som var fel på henne.
Jag fick upp henne och jag ringde till Karin.
Hon kom och vi ringde ut veterinären.
Mamma kom ner i stallet och där satt jag hon och Karin.
Jag passade på att städa i fikarummet och även i stallet.
Vid 12 tiden på natten så kom veterinären.
Jag såg hur hon tittade på Skrotis.
Jag var så van nu, jag förstod att det inte stod helt rätt till med min älskade.
Vi kämpade och höll på med Skrotis till 06.00 på morgonen.
Sedan fick vi gå in och äta och sova.
Veterinären fick sova över hos oss.
Dagen efter var inte Skrotis bättre, veterinären gav henne smärtstillande sedan fick jag följa med henne på ett uppdrag.
Vi kom därifrån ca 21.00 och hon tittade då Skrotis för sista gången, men hon kunde ingenting göra.
Jag grät floder, jag orkade inget nå mer.
När Skrotis föll ihop så tog jag hennes huvud och kramade om det.
Jag berättade hur bra hon skulle få det.
22.22 så fanns inte Skrotan något mer, och det har berört många..
1/1 -08, vilken bra start på det nya året.

Det var vår lilla resa genom min sorg.
Det kommer inte bara tårar när någon dör.
Jag har fått gråta flera gånger då personer/hästar/djur flyttat.
När min bästa russtravare åkte till norge så grät jag hur mycket som helst.
Han var en sån där ponny som gjorde dig så nervös inför lopp, ibland kunde du inte stå på dina egna ben.
Men när han travade in i mål som etta så släppte allt och man fick gråta ut, av glädje den gången ;)
Är man känslig så är man : )

Jag känner inte bara sorg när djur och människor dör.
Jag kan även gråta när någon slår ner mig rätt i jorden.
Ibland känns det inte änns som jag ska ta mig upp igen.
Jag blir även frustrerad och ledsen när jag ser hur folk plågar sina djur, då känner jag ilska.

Detta var delen av mitt skriftliga..

Intervju av en anonym person

Hur kan du förklara ordet sorg?
 Ordet sorg, ja , vad ska man säga, Sorg för mig är när vänner sviker, när kärlek går käpp rätt åt helvete och när en vän dör ,

När kände du sorg senast?

Sorg kände jag senast när jag var kär i en kille , och min kärlek inte blev besvarad utan han snackade skit om mig osv.

Hur bearbetar du din sorg?

för att bearbete min sorg, ja , oftast sitter jag själv, och försöker skriva av mimg problemet, eller så pratar jag med mina vänner