Vi har alla våra gående tillsammans här hemma, ibland fölar de i flocken och då går de ju ihop direkt och om de fölar väldigt tidigt så brukar det vara när fölis är en vecka eller nåt sådant.

Karisma har alltid gott i flocken men sen hon fölat så är hon hemskt sur och slår åt alla. Men nu är fölet äldre så ska väl pröva igen nu i vinterhagarna. Eftersom vi bara haft en som fölat i år så har fölis inte haft några små kompisar :(

Jag brukar ha alla i samma flock, möjligen delade några dagar när de är nyfölade. Släpper ihop dem i strategisk ordning, så brukar det inte vara några problem…

Jag har under alla år låtit stona föla i flocken. Ibland har även hingsten gått med i fölningstider. Det gick jättebra 31 gånger men inte den 32:a.
Det var i en ganska stor flock och en hel del ungston
(spralliga nyfikna tinåringar :-).
Stoet var ganska lågt i rang.
Fölet fick en allvarlig skada på ena höftbenet tredje levnadsdagen.
Troligen har busarna varit alltför närgångna och stoet inte kunnat skydda från alla håll och fölet blivit sparkat.
Då dettaa underbara lilla stoföl inte kunde använda sitt bakben alls fick hon tyvärr avlivas bara 9 dagar gammal.

Detta innebär att jag blivit lite feg så när iaf oerfarna och/eller ranglåga ston ska föla får de gå sjäva tills fölet är stabilt och hänger med i svängarna ordentligt. Brukar röra sig om några dagar upp till en vecka.

Det är ju så att i det vilda väljer ju stoet att lämna flocken under fölningen och håller sig på avstånd ett tag.
Kanske mest p g a av risken för att locka till sig rovdjur.
Men är det då kanske så att det är "rätt" tänkt av flocken att vilja jaga bort risken? Var det helt enkelt det som hände i min flock?