lägg in en bild på den hästen :)

Har en speciell som står mig väldigt nära och det är vårat förra russ Karl-Oskar som nu finns i Norge..vet att han har det bra hos Tonje och jag får också träffa honom ibland när de är hit och tävlar på sommaren..men han är som sagt den som stått mig närmast,och han är ju också vårat första russ som det gick väldigt bra för hos oss. Fast jag tycker ju givetsvis om alla våra hästar

På bild: Frida Simonsson som kör honom här =)

Min egen favorit är Umil (Mille) en shettis som var den första ponny som båda mina barn tävlade. Han är idag 20 år och jag tror inte han har lämnat någon oberörd som har träffat honom. Han var tom alltid favoritspelad i alla insprängda lopp, på den tiden, fastän han inte hede en chans på pappret. Hans tävlingsiver lyste runt honom och han har alltid varit underbart snäll mot alla, speciellt nybörjare. Han kom till oss första gången då han var 9 år. Den dagen han lämnar oss kommer det vara en äkta och stor sorgedag för hela familjen.

The one and only NÄSVALLENS BELINDA! Finns ingen liknande, hon är enastående för mig.

Det finns 2 ponnysar som har en speciell plats i mitt hjärta.

Solos Myria och Säby's ludmila.
jag skulle kunna skriva en hel stor tjock bok om båda hästarna om vad dom har lärt mig, och vad dom betyder för mig och vad dom har lyckats göra med mig till den person jag är idag. Det är 2st otroligt fina ston och dom ligger så otroligt varmt om hjärtat på mig. Tråkigt nog så är myria död idag, då jag har varit så sugen på att köpa ett föl efter henne. Men jag får spara ett föl efter luddan nu istället.

på bild är Säby's ludmila

manfred min första ponny är nog den som står närmast :) <3

men sen älskar jag ju såklart mina andra ponnysar och hästar väldigtväldigt mycket :)

Alla mina ponnyer har betytt extremt mycket för mig på olika sätt!

Norrskenets Jupiter är min första ponny, som inte direkt gav mig en enkel start i ponnytravet. Utan honom hade jag inte varit lika envis och lika mycket expert på hästar som bryter på travbanan som jag är idag!  Han är hela familjens favorit och det sägs att han aldrig ska lämna gården.

Zolero, jordens mest missförstådda ponny, haha! Han har verkligen lärt mig mycket - om allt från träning och balansering, till att falla och ge upp, men komma tillbaka! Han har varit en stor utmaning och motgångarna har varit många, men gång på gång har vi överbevisat kritikerna. Trots att han nu är utlånad som barnhäst så hoppas jag att en dag få besöka vinnarcirkeln igen med honom.

Men mest betyder nog Razmus Raid, min alldeles egna bebis. Jag måste säga att jag haft tur som råkade få en sån här "en på miljonen"-talang, men att få köra in, träna upp och sen komma ut och få tävla med den här hästen… Det är helt obeskrivligt!

Sen att karriären trots allt inte varit helt spikrak har nog bara peppat oss och gjort oss starkare tillsammans. Efter Musses första kval (då han tvärslänge och började stegra i stallkurvan - höööööögt!) trodde många att hästen med all säkerhet var dum i huvudet. Vet inte hur många som har skällt på mig och tyckt jag vart naiv när jag sagt att det är en ung, orutinerad och väldigt het häst (detta hade också en medicinsk förklaring visades det sig senare)… Men efter 5 starter där vi både vunnit Kriteriet och slagit 2 svenska rekord, är Musse lika foglig som en lammunge att köra på tävlingsovalen - vem som helst som vet hur man håller en häst skulle kunna köra honom, han är fortfarande ganska stark och ligger på, men inte het. Brukar nästan tycka han är lat numera.. ;) Så det är en seger i sig - att det visade sig att jag verkligen kände min häst, för han lugnade ju ner sig när han fick rutin och blev av med sina vargtänder. Och det tror jag nästan är det som betyder mest för mig.

Oj vad mycket jag skrev! Men ja, alla mina hästar betyder extremt mycket för mig, på olika sätt. Men just denna Razmus Raid, har en väldigt speciell plats i mitt hjärta :)

Av alla hästar som vi haft genom åren så finns det bara en som jag aldrig kommer vilja släppa, och det är min alldeles egna Gemini(Mimmi). Han betyder så enormt mkt för mej och jag vet att han kommer ge mej lycka så länge han lever. Han är perfekt på alla sätt och vis; en genomsnäll och väldigt klok och ärlig häst, hoppas att han kommer stanna hos mej i 20år till :)

Oddny… Kommer vänta på att få köpa tillbaka henne så länge hon lever…

Alla mina ligger otroligt nära hjärtat, Tina betyder otroligt mkt hon är en riktig vän, Tequila är också go och Tiny kommer nog ligga mig lika nära som hennes föräldrar om ett tag. Men måste nog säga att Rosenhälls MAwerik är min absoluta ögonsten, bara älskar han helt enkelt

orra är den bästa russet jag haft.när vi köpte henne gick det inte att ta i henne.hon smet.var livrädd för piskor.nu är hon världens snällaste ponny o bästa.orra är min favorit.

Den hästen som står mig närmast är Blizzard, helt klart.
Från att ha startat som treåring som en totalvägrande häst som slutade i omkval så lyckades vi komma ner i 2.15 som 7-åring.
Han har alltid varit speciell, och jag antar att jag är något speciellt för honom också.
Jag blev överlycklig när jag fick köpa tillbaka honom förra året!

Kro´nos och Ruffe betyder oerhör mkt

Telia kommer alltid att stå mig närmast, hon har vi haft den hon var liten (3 år tror jag ) och nu är hon 11 år så hon är min favorit, men hon har jag haft både super duper bra minnen med och några sämre minnen med, hon sänker och får fina placeringar varje år och gör mig alltid nöjd.

Djinn, han hade jag när han var bebis och han var verkligen speciell.

Det russet som betytt allra mest för mig är Divina 654. Jag fick henne på min 13-årsdag, då var hon 1,5 år. Vi fick över 30 år tillsammans, hon fick 12 fina föl, varav en, Jocke, vann SM i ponnytrav 1972 och hennes dotter Delila blev mamma till Deli Ess som nu är dräktig med Tyson. Hon startade på travet några gånger också, på 60-talet. Dessutom var hon en fena på att driva kalvar med mig på ryggen, barbacka!

…..Ni som köper ett russ och tror att hästen är slut när den är 18, så fel ni har! Såvida dom inte blir sjuka, eller får dåliga tänder elller så, så kan dom bli hur gamla som helst. Divina fick svårt att tugga på slutet, eftersom tänderna var så slitna, men hon blev i alla fall 31 år och åtta månader, nästan lika klok som en människa! På bilden, hennes 30-årsdag 24/5 1989!

Löndalas Vilde Bill är min ögonsten, han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta som inte kommer att kunna ersättas av någon.

Tyvärr har jag ingen bild på han i datorn

Min favvo häst är självklart min Lucky space och favvo ponny är Romette Nick:D

på bilden: romette nick:)

L´amour af jäboruder :) liten shettis tjej på 13 år som kommer ut på banan nästa år :)

Har ingen bra bild på henne då jag inte har nån bra kamera på mobilen och inte tömmer den så ofta xD

Nekter helt klart. Jag miste min bror i en tragisk olycka under våren -03 mådde jätte dåligt och hade ingen livs glädje alls. 

Mamma hade bestämt med Börje att åka till Gottland under sommarenoch hämta hem en hingst och jag följde med för att få komma på andra tankar.

Dagen då han höll en auktion på sin sin gård  med alla russen gick jag runt och kollade in hästarna och fick syn på nekter,  världens finaste lilla bäbis jag ville verkligen inte släppa han och det kändes som om han redan hörde till mig. Jag tog ut mina körkortspengar på banken och sedan dess är han min. Han är en milstolpe i mitt liv och kommer alltid att stanna. När det stängs en dörr öppnas en annan..

Bild; Nekter&Amanda

Elma står mig väldigt nära, hon är verkligen inte den lätttaste å snällaste hästen, å springa vill hon inte heller, men när hon kom till mig var hon så himla aggresiv å anföll i hagen, det kom vi fram till att deberodde på en väldigt dålig uppväxt och hon har fått tagit mkt stryk :( hon hade ingen tillit till männiksor … men nu när jag haft henne i 2,5 år så har vi byggt upp förtroendet tilö varann och det käns som vi känner varann hur bra som helst ! å sen som jag har kämpat med henne , vi har verkligen provat ALLT för att få henne att springa .. men det är bara jag som vet att hon har det men vill inte så vad ska man göra lixsom ? hon kommer få nån chans i monté å sen nån start för trav, om hon inte vill så äre mamma som väntar ! ;) älskar denna lilla ponny otroligt mkt ! <33

sen har jag ju mitt lilla russ tindra dar som betyder VÄLDIGT mkt , hon är verkligen nått extra med ett hjärta av gulc och som är en sån rolig å trevlig häst, hon är precis en sån häst som alla vill ha ! å just jag hade turen å få henne ! :) <3 hon å jag kommer få många underbara minnen tillsammans när vi kommer ut på banorna nästa år ! :D <3

GRUS 363 köpte jag 1985 och han går kvar här ännu hos mig, 24 år senare! Han har betytt allt för mig och vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans. Nu är han 30 år och jag får nog lite tid till med honom….

Absolut min egna stjärna Skogsdala Rebylon! Han fick jag när han var 1 år, tjurig liten hingst som inte ville göra nåt, helst stå i hagen å mummsa gräs! :P Han var mer bakåt än framåt på banan, folk gav mej råd om att göra mej av med honom å skaffa nån annan. Men Icke, jag tjurade på! Nu är han snart 11 år och har ett rekord på 2.07, så han och jag har vare med om mkt! Kommer aldrig göra mej av med honom! <3 :D

Oj! Alla hästar är speciella, men mina favoriter är nog Aktiv och Zavanna.

Zavanna köpte jag 2005, och jag slet verkligen som ett djur för att kunna ha råd att köpa henne, då jag vid det tillfället var arbetslös. Jag minns att jag tillochmed lät bli att äta periodvis för att kunna spara pengar. Men skam den som ger sig! Augusti 2005 hämtade vi hem henne, och jag var lyckligast i hela världen! Zavanna är en otroligt positiv och finurlig häst, som man verkligen inte kan tycka illa om.

Aktiv hade jag innan han blev född, då jag hade hans mamma i flera år. När han väl kom till världen så fick jag inte under några omständigheter köpa honom, då tanken var att ägarens barnbarn skulle ha honom. Aktiv visade sig vara ett riktigt monster och bet och sparkade alla som han kom åt. När han var ett år så ringde ägaren och frågade om jag ännu ville köpa honom.  

Aktiv är väl mest ökänd som en riktig "drummel" på tävlingsbanan, men har verkligen ett hjärta av guld och gör alltid så gott han kan.

Foto; Mats Hallin

Alla 3 är speciella på sitt eget vis och jag gillar deras olika sidor, men ens första egna ponny är väl ändå den som betyder allra mest, som man håller ett litet snäpp högre dock utan att de övriga ska bli avis förstås!

Grann och jag har gått igen mycket tillsammans, både mot- och medgångar och han har en stor plats i mitt hjärta.

Mina egna Lyckans Lorelei, hennes dotter min egenuppfödda Erikas sip of Bunna & Ängdalas Spirello såklart

Men bortsätt från mina egna är en av mina bästa favoriter Ripadals Dennis. Bild på Dennis

Vilka fina hästar alla har ! :)))

Nu är det min tur. Har haft 3 varmblod tidigare, och kommer ju aldrig att glömma vår första Loffe Boy. Kommer väl aldrig glömma någon av dom egentligen! Men den häst som var min favorit, och som fortfarande är min favorit är Magnific Ås. Ett varmblod som stod hos Petter Lundberg i 4 år, varav ca 2 år så höll jag honom kär .. Nu mer finns han på Malta och lever livet som kung där. Men jag saknar honom otroligt mycket! <3

Håller med #27 Alla har super fina hästar!

Jag själv älskar ju båda mina men den som ligger mig absolut närmast är ju Zurfa <3

min favorit-häst är magnifik (LL

Jag har tre hästar som ligger mig närmast hjärtat. Dels Lexius, som jag har upplevt de bästa ponnytravminnena med (som segrar i Femårsmästerskapet och Sundsvall Lilla Open m.m.). Sedan har vi Primusa, en dam med hjärta av guld. Sist men inte minst är det Iva Roll. En häst med en otroligt häftig personlighet!