Grim

Lilla Vargen

Lilla Rossman

Lilla rossman igen

Trevliga bilder!

Mvh/Tessan

(Lilla Ross Man)

Kul och se bilder på "våran" Rosse. Det är verkligen kul att han hamnat så rätt efter att han slutade med travet.

Härligt att dessa tävlingsindivider får fortsätta efter att de slutat med trav. Jag tror dessa är skapta för att få tävla så länge de orkar.

Hoppas fler börjar med denna sport.

Hej!

Jag var ägarinna till Lilla Ross Man i många, många år. Köpte honom 1996 som aktiv sällskapshäst åt vår travhingst, men insåg snart att han hade alldeles för stor kapacitet för att gå hemma på gården och dra.

Som 2:åring började han springa med som handhäst till min islänning. De tävlade konstant, både ville ha huvudet först :). Hörde talas om ponnytravet och fick kontakt med familjen Nilsson-Borg på stall Vika. Tack för vad ni gjorde för Lilla Ross Man!

Efter härliga framgångar med Camilla vid tömmarna kom han så småning om hem & reds in av grannens duktiga 10:åring. Många mil reds i svindlande tempon. Kul hade vi!

När vi flyttade slutade Rosses ryttarinna att komma. Han sprang med som handhäst 1-2 gånger i veckan, men tyckte att livet var tråkigt & trist. Rund som en köttbulle var han när Jerker Klang kom och tittade på honom. Desto roligare blev livet när familjen några dagar senare kom och hämtade honom till Värmland. Ponnykarriär nr två inleddes, nu oftast med Jonatan Klang i sulkyn eller som ryttare i monté. Vilket härligt par de var! Tack till hela familjen Klang!

Så småning om kom Rosse åter hem, men blev snart lika uttråkad igen. Att var soffpotatis är liksom inte hans grej. Året var 2007 och jag hade beslutat mig för att sälja honom. Elva år av hans liv var han min, men den mesta tiden har hade han varit utlånad till andra som bättre kunde ge honom den motionen han behövde.

Sökte med ljus & lykta efter rätt hem. Många hörde av sig, men ingen jag ville lämna honom till. Jag hade gjort en blogg, där jag utförligt presenterade honom och hans kapacitet. Ändå ringde flera som ville ha en lugn barnponny till sin 4:åriga dotter (typ). Jag höll på att ge upp…

Så ringde Tessan och frågade om det gick att omskola en ponnytravare till galoppör? Ingen aning. Hon fick ringa till Jerker. Han gav OK. Trodde på Rosse.

Det blev en lång resa från Småland till Stockholm. Några månaders prövotid gav både mig & mamma Tessan tid att känna efter om det var rätt. DET VAR DET! Efter många år bytte Lilla Ross Man ägare, något som jag inte ångrat en sekund. Jeff & Rosse är fantastiska tillsammans! Stort tack till hela familjen Åkesson!

Varför berättar jag det här?

Många gånger har jag funderat på hur många shettisar som går i hagarna och skrotar. Ägarna tror att de är lyckliga, men är de det?

Jag vet bara att min Rosse aldrig skulle levt ett lyckligt liv utan personerna jag nämnt ovan. Han hade det härligt när han tävlade i ponnytrav & monté och jag är grymt tacksam över att galoppen gett honom en chans att fortsätta sitt tävlande. Att han sen körs till husbehov, hopptävlas & är duktig i agility också visar bara hur användbara våra små shettisar är!

Hälsningar Lina

Vilken underbar berättelse! Och jag kan inte säga annat än att jag till fullo håller med dig. Dessa små, starka och energiska hästar är inte gjorda för att gå och "skrota" i hagen, de behöver röra sig in i det sista.

Om jag inte minns fel, är Lilla Ross Man 16 år och Lilla Vargen 17, men åldern är det sista som stoppar dem från att tävla och ha roligt!

Jo, Lilla Ross Man är 16 år (född 1994). Med rätt träning & förutsättningar är Lilla Vargen & Rosse bara glada medelålders herrar! Och får de behålla glädjen i sina liv kommer de nog glatt fortsätta sitt springande. Jättekul att ponnygaloppen kan ta hand om all överskottsenergi som finns kvar när travkarriären är över.

Håller med till fullo! Hoppas att flera russ kommer ut på galoppbanorna när de pensioneras från travet, eller varför inte både och?