Jag vet inte brukar aldrig sluta gott när man sitter och säger att det var länge sedan man drabbades av motgångar, men peppar peppar ta i trä så vare länge sedan nu. Men när jag hade dem så, det finns egentligen inget recept hur man kommer över dem utan man får ta dagen som den kommer och blicka frammåt ändå! 

Det där med att man kan vara missnöjd över en start eller träning kan svänga mycket från dag till dag det. Men missnöjd kan jag bli om hästen har känts skit fin ett bra tag och sen när det blir start/träning så finns inget av det där kvar liksom. Men det går över fort, missnöjdheten, sen när man är tillbaka i stallet börjar man fundera istället på vad det kan vara.

Motgångar finns det sjukt gott om. Jag har en häst som jag nästan bara åkt på motgångar med. Så jävla mycket jag har jobbat med den häst - fy sjutton! Det har varit många veterinärbesök (vi har t.o.m. åkt till Finland - 30 mil, en gång), massörer, massor av månader som bara gått åt att vila… Det har hänt fler än en gång att jag hållt på att ge upp med Zolle om man säjer så!

Men betalning för allt arbete fick jag bara över en start :) Hans årsdebut på Boden den 20e augusti 2006, då han inte hade startat på 11 månader pga. skador. Han vann kanonenkelt på 2.27,0 - 11 sekunders rekordsänkning : )

För att vara missnöjd med ett träningspass… Nja.. Det går liksom inte. Shettisen surar lite här och var och leker kaxig på vissa ställen. Men han sköter sig alltid till en viss del, och då känner man ju liksom inte att hela träningspasset gått åt pipan.
Russet är ganska lat på träning, men han piggnar alltid till när man kört sådär 5-6 kilometer och då går det undan! Men när han är som latast blir man skitsur på honom, men inte så hela passet känns hopplöst.

I början av min hästkarriär hade jag en D-ponny som var av det mer nervösa slaget. Jag tävlade gärna, lätta klasser i hoppning och dressyr. Det var sällsynt att det gick särskilt bra, men jag lärde mig då att ta vara på det som var positivt i stället för att fokusera på det som inte fungerade. Och detta har jag faktiskt varit tacksam för ända sen dess. för jag blir fortfarande jätteglad för en liten framgång och har förmågan att förtränga det som inte blir bra. Både på träning och tävling!

Ibland önskar jag att fler ungdomar fick börja karriären med lite lagom mycket motgångar, för man lär sig då att uppskatta framgångarna än mer! Och kanske skulle det bli lite mindre prestationsångest hos vissa…

#3, håller med dig! Man lär sig att uppskatta framgångar mycket mer om man får "en seg start", så att säga.

Inga framgångar utan motgångar heter det väl…? ;)

#3, jo de tär väldigt bra med en seg början av karriären, det får en att vilja mer och inte ha extrema krav på en själv och vinna, utan att ha roligt, att ha kul av det man gör utan prestations ångest.  Jag själv började också med ridningen inna travet, Med ett "lite" knasigt Welsh sto som hade mycket eget temperament lärde mig att det inte behöver gå bra för att ha roligt, bara det känns bra och man är nöjd.

Men motgångar genom åren har vi alla haft mer eller mindre, men kämpan mot ventils hälta har väll varit störst.

Jag har haft rätt mycket motgångar. En hel del på min b-ponny, lite avramlingar & så :P Men jag har lärt mig mycket på de!
Dom jobbigare mitgångarna var nog att min d-ponny jag hade förrut inte höll för hoppning och den jag fick sen var tvungen att avlivas :'( Och för ett tag sen fick min b-ponny hovböld + fång och vårat halvblod (visserligen gammalt) vart också tvungen att avlivas för nått år sen..

Motgångar, ja jo. Det beror lite på, om man verkligen satsat på något lopp och det går skit. Det kan ju vara lite sådär. Alla som kör ponnytrav vet ju att det inte kan gå bra alltid.

Hemma i träning, vet inte direkt om jag brukar vara missnöjd eller så, ibland kan hästarna vara tramsiga och ha på sig galoppskorna och ibland går de kanon. Inget att hänga upp sig på.

Min första ponny var Bellami III, hon var lite egen:) Jag var ju bara 8 år så hon körde och testade mig ganska mycket. Vände både hemma och i lopp, och stark som en oxe var hon. Tror jag lärde mig en hel del av henne, blev inte rädd för hästar på det sättet om de började krångla i vagn. Hon kunde galoppera iväg, inte direkt skena, men galoppera nått varv hemma innan jag fick ner henne. Kunde vända och konstra som bara den ibland:P Men hon slog dock aldrig.

Min största motgång var när vi var tvugna att avliva mitt russto pga av en tumör på hjärnan…

…Varje dag ja ska till jobbet!!

…kommer över det varje dag jag ska gå hem!!

…blir missnöjd med träningspasset (med hästen) när han inte är trött.

…tränar mer nästa gång!!

…som sagt varje gång ja ska till jobbet är en motgång!! :)

en av många motgångar var att få hem gemini..vi köptre honom osedd och så sa de att han var inkörd för att uppfödaren hade skickat han på uppkörning och då tar man juh för givet att hästen är iallafall körbar..men det tog oss över ett halvår att köra in honom..men utan motgång ingen framgång :P

har många motgångar hela tiden nästan.. vart galopp nöstan alla starter jag gjorde -06 och vann ett lopp då han travade uselt, men jag tar nya tag och försöker igen.. även fasst det går dåligt.. när jag tränar hemma så då travar han bra och vill ta i men inte på banan :P knepigt.. ska få han å trava dåligt hemma och se om han travar bra på banan då istället.. ;) haha! sen andra motgångar då.. :P Tex. när Divansson och Micla Maja avlivades med bana nån das mellanrum :( det var HÅRT! mina två favvisar.. sen sommar'n -06 avlivades min älskling, Kaptah :'( det var ännu HÅRDARE! så.. motgångar? Jaa..