Pegasus är värsta "hodini" han smiter så fort han får en chans men han stannar vid någon rundbal och är lätt att fånga in.

Våra pållar brukar hålla sig i hagen! :D men för nån vecka sen hade vi ingen ström så då smet 2-åringen ut o sprang lite på vägen, men som tur är så är hon så sällskaplig så hon va snabbt infångad igen =)

Usch Vad Hemskt Det Är När Dom Rymmer!! Vi Har Haft Många Såna Där Som Har Rymt, Men Det Har Gått Bra Alla Gånger :) (min dator blir så seeeg när jag skriver mkt så jag kan inte berätta om de nu)

Snacka om läskigt Karin!! Och där Karin bor kör de ju inte långsamt kan man ju säja… 
Då fick jag svar på varför du var inloggad så tidigt ;)

År 2004 rymde min shettis och våran storhäst, dom sprang på vägarna och min shettis blev påkörd och dog på en gång, det vare jobbigaste ja varit med om.

Inte vare längesen dom va lösa sist, fölet knäcker alla stolpar och trasslar in sig i trådar trots stöm, som tur är har inga fler allvarliga olyckor hänt, det vill jag undvika.

Den 28 december 2001 rymde Odena från hagen och hennes mamma följde efter och sprang ut på vägen, det var ruskigt halt och när en förare fick se hästarna i diket  bromsade han och kanade rätt in i Gullett som då bröt hovbenet. Min moster kom i bilen bakom och kunde ta hand om hästarna. Hela familjen var iväg och handlade så hon ringde vetrinären osv. I Maj 2002 fick Gullett komma ut i hagen igen och gissa om hon var glad. Idag har hon inga känningar av det brutna hovbenet som tur är..:)

Mina har (hittills) aldrig stuckit tillsammans, Golf brukar ta sig en promenad utanför stängslet ibland när han har tråkigt, men brukar snabbt längta tillbaks in igen.

Våra smiter aldrig. =)

Min kompis åring smet hela tiden tills dom satte en hästboll i hagen då lekte han med den istället

Min kompis åring smet hela tiden tills dom satte en hästboll i hagen då lekte han med den istället

# 0 Mina ponnyer rymde en gång för snart ett år sedan. Jag vet hur det känns, jag trodde knappt att jag skulle få se mina små troll i livet igen!

Det var fredagkväll och det hade snöat kvällen innan. Det började farmåt kvällen blåsa och här ute på Österlen betyder det snödrev och problem att bla ta sig in i stallet för porten blockeras av all snö. Så jag gav mig ut för att ta in hästarna men döm om min förvåning när där inte var en enda häst!!! Bara ett trasigt elstaket.

Först tog jag en snabb titt runt gården men inga pållar. Jag greppade telefonen och ringde polisen, ingen hade sett några lösa hästar men tack för upplysningen. Nu började jag bli lite orolig…..

Familjen delade upp sig och vi letade med två bilar i snöyran i över två timmar runt om hela samhället och längs alla vägar men inga ponnyer. När jag nästan givit upp får jag plötsligt syn på dom springandes framför snöplogen!!!

Jag kastade mig ur bilen och försökte få snöplogen att se mig men snön yrde så hemskt runt plogen att han inte såg varken mig eller mina hästar. Jag ser att hästarna stannar på vägen för att slippa bli påkörda av en mötande bil. Bilen väjer och snöplogen får nu syn på hästarna och stannar. Jag springer och  springer och ropar på mina pållar. Som tur är var båda hästarna lättade att se mig och travade glatt fram och snusade mig i håret. Den enorma lättnad man kände då är obeskrivlig=)

Så där stod vi nu, jag och mina två pållar i snöstormen på en 90 väg en mil hemifrån. Fram med mobilen och ringde till sambon som fick komma med hästrailern och hämta oss.

Båda ponnyerna klarade sig med småblessyrer. Dom hade verkligen änglavakt!

Min shettis har smitit nån gång, men aldrig lämnat gården. Tur det, för vi har tågbana väldigt nära gården.

mina hästar har som tur är aldrig varit på vift..men om rocky skulle komma ut ur hagen skulle vi säkert fått hämta honom i vingåker 5 mil bort…han är ju himla orädd för saker o ting o ä extremt nyfiken

En gång i somras var vi stallvakt haha! Vi hyr in våra hästar och hon som ägde det var utomlands så en dag höll vi på mocka i stallet, efter ett tag kom det en bil och sa att det var hästar ute på en åker så jag går och kollar i hagen, den var tom och världens panik får man! Då man vet att det är 20 islänningar i hagen, så vi packar på oss massa grimmor och beger oss ut mot åkern och det var då inga hästar som ville komma dom springer iväg i full galopp! Men som tur är så springer dom över åkrarna och kommer in i en inhängnad åker så vi kunde spärra ingången och fånga en efter en! Vi var 4 stycken som gick med 20 hästar hemåt!

En kväll när vi kom och skulle ta in våra hästar var varmblodet inte i sin hage då fick jag verkligen panik när hon inte ens syndes till men efter ett tag så gick jag en bit till och fick se henne stå vid grannens hage och beta jag går fram och ska ta henne men hon blir rädd och springer iväg, rätt över ett stängsel o in på grannens gård, då steg sig pulsen rätt så häftigt då dte var kolsvart ute och gamla e:4 utanför och järnvägen åt andra hållet. hon börjar springa runt huset och ner mot stora vägen, men nått sa i henne när hon hörde oss ropa att det var fel så hon vände mot oss och sprang runt oss men till slut så lugnade hon ner sig och jag fick ta henne!

Det händer ju att hästarna smiter, men inte så ofta. Kommer ihåg speciellt en gång för ett par år sedan, ett sto kom löst(kommer inte ihåg vem) men så hoppar i alla fall Simb Kansas ut ur sin hage, (riktigt gris-hingst) när stoet springer förbi hans hage. De springer ut på 90-vägen som gränsar mot gården och galopperar i full fart mot motorvägen som inte ligger allt för långt borta!!

Och Simb Kansas som var storfavorit till v-75 på lördagen samma vecka, men båda 2 blev infångade och inget allvarligt hände dem. Simb Kansas kunde starta på lördagen och vann dessutom:)

Hemskt när dom smiter!

Våra smiter Nästan alldrig :) men min ponny försöker när man leder han ner till hagen på somrarna bara för att han vill så himlands gjäääärna ha det där saftiga, gröna goooda gräset på marken ;) haha! han har lyckats en gång när jag höll i en vattenhink som jag också fick över mig för det vart ett sånnt ryck :S Uha.. men han står ju stilla i alla fall, då.. sin i vintras när syrran skulle ta han till hagen så drog han till så att hon tappade taget men han fastnade i en snödriva, snön var upp till magen på han så han kunde knappt röra sig. han såg hur deppig ut som hellst när han inte kunde springa iväg.. hehe :) men i hagen så har de sån respect för tråden så det händer inget..

Våra smiter inte ofta nu för tiden…jo Rondine, hon går ut me de andra gravida dygnet runt. En natt tog vi in ett sto, o på morgonen stod Rondine vid stalldörren och ville me vara inne..hehe..dom håller sig oftast runt stallet när dom rymmer…

Bonzon rymde på våren som treåring(2003) det va isgata på vår väg, och han utan skor halkade och fick värsta lårkakan på ryggen…som tur väl var så kunde vår kiropraktor rätta till honom i ryggen…sen dess tror jag faktiskt inte att han har rymt..

Vilken tur att det inte hände nån olycka, karin.

Både Grann o Skrållan gillar att rymma, dom har rymt så många gånger att jag inte kommerihåga alla. men den här veckan har t.e.x Skrållan rymt ca 4 gånger! När jag är ute o kör Grann blir hon så avundsjuk o bara sätter ner huvydet o springer.. rätt igenom, tråden, fast det e ström på..

Några dagar efter att jag hade fått hem Grann till mig, efter att han hade stått hos Julia i ungefär en vecka rymde han,. han ville springa tebax till Golf. Jag tittade ut genom fönstret när jag satt o åt fukost o såg Grann hoppa över staketet o galoppera i full fart ner mot vägen… snacka om att få panik! jag hoppade i skorna o tog en jacka på vägen o skena efter.. jag tror inte att jag någonsin har sprungit så fort som jag sprang då! Men som tur var va grannen ute i stallet o kunde stoppa han innan han svängde av på vägen som lädde till Julia.

En annan gång ringde pappa till mig när jag var i skolan o berättade att hästarna hade rymt..

dom var påväg mot Alundas centrum (ca.3 km) men en granne längre bort hann stoppa dom, men fick inte tag på dom, utan dom vände o skena i full fart på vägen åt andra hållet upp på gården hos en granne o upp i gräsmattan o i rabatten.. men till slut lyckades vi fånga dom med hjälp av lite mutor..;)

För ett par år sedan smet min nyblivna tvååring från hagen och lyckades såklart bli påkörd . :(
Han bröt bägge bakbenen och var tvungen att avlivas utanför stallet.

han var för övrigt min första uppfödning…

Jag fick en panik en gång, när jag skulle ta in hästarna så var dom borta från hagen..

men som tur var hade dom bara bytt hage;P

våra minisar brukar rymma lite ;)

Idag så släppte vi ner vår minihingstföl till de andra små hingstungarna , även om där är en låg tråd stanna inte han där länge ;)  efter en timme kanske så kom han springande på gården ;) haha…

Så himla tur att det gick så bra som det gick ändå Karin!

Och som du vet, så smet ju min shettis Bolivia ut ur hagen för några år sen med russet hack i häl, en mörk vinterkväll, klockan var väl runt 20.00 och jag skulle ut och ta in hästarna. Då kommer min bror hem från en kompis och kommer inspringandes och säger/skriker att: "Hästarna står ute på gräsmattan under trädet vid vägen!". Alla hoppade vi i skorna och mina två syskon sprang ut efter grimmor & lite havre att locka med medans jag sprang upp mot vägen där de stod, russet kom springandes till mig och jag fångade honom lätt och ledde in honom i stallet. Bolivia däremot levde livet utanför hagen och jag ser hur hon springer rakt ut på vägen, och jag försöker locka till mig henne utan att lyckas. Jag är ca 30 m ifrån 90vägen som Bolivia står på när jag ser hur en bil kommer i full fart. Paniken ökar och på en sekund är gråten som en stor klump i halsen, och magen knyter sig, utan att tänka springer jag så fort jag kan upp mot vägen och bara skriker hejdlöst. Jag hann precis fram när bilen kör rakt på min vackra Bolivia som flyger ner i diket vid vägkanten.. Bilen försökte bromsa, men upptäckte hästen alldeles för sent och slirade på vägen.  
  Bolivia dog omedlebart, direkt när hon krockade med bilen. Den paniken jag hade, bara rann av mig och omvandlades till sorg, utan att tänka på något annat, kastade jag mig ner i diket brevid Bolivia och trots blodet omfamnade jag henne för en sista gång. 
  "Bollan" & Skrållan var mina två första hästar, Skrållan (som var Bolivias föl) hade dött/avlivats några månader tidigare p.g.a allvarlig fång.  

Dessutom, var de som satt i bilen riktiga svin. Det första de sa när de hoppade ur bilen (oskadda) till mig som grät & kramade min döda häst, och till min syster som också var ledsen, och till min pappa som försökte trösta mig var: "Jahapp, det blir till att betala försäkring på det här hörrni" och så stod dom och tvättade bort blodet från deras höjdarbil med snö. Sen när pappa var i full gång med att försöka få bort mig från Bolivia, så han kunde få upp henne med traktorn klagade dom över att allt tog så lång tid och att dom behövde stjuss för dom var faktiskt påväg till en fest & hela köret.. Och när dom kom till oss dagen därpå med försäkringspapper och allt var dom lika ohövliga som dagen innan, brydde sig inte om hur jag mådde och låtsades som ingenting. Dom sa även något i stil med att det var mitt fel, att jag borde hålla hästarna INUTI hagen osv!

#19 och #22 Usch vilka ruggiga historier. stackars er och stackars hästar=( Inser mer och mer vilken otrolig tur jag hade när mina pållar lyckades rymma.

När man hört alla dessa ruggiga historier vågar man knappt släppa ut dom små liven ju… Men som tur är verkar det ju sluta lyckligt i de flesta fall ändå tack och lov=)

Jo.. i somras kom det förbi människor minst två gånger om dagen och sa att det stod en liten häst på fel sida av staketet:P turligt nog har det aldrig hänt något allvarligt.. vi har iof inga stora vägar vid hagarna..

#23, jo det var nog det värsta jag varit med om.
Kommer nog aldrig glömma det heller, bara lära mig att leva med det. Jag menar, det var ju ett par år sen men jag minns allt som om det var igår. 

Då jag har den där landsvägen precis vid huset är det lite läskigt. Är t.ex. LIVRÄDD för att ramla av om jag är ute och rider, eller ramla ur sulkyn, eller ja på något sätt tappa hästen. Inte för att göra illa mig, utan för att jag vet att om jag tappar tyglarna/tömmarna när jag faller av/ur, så springer hästarna raka vägen hem (vilket är skönt att veta, så dom inte springer ut i skogen eller nåt) men nackdelen är att de springer längs vägen hem då, och inte den nya skogsväg som vi har fixat (så vi slipper gå längs vägen).

  Som en gång när jag och min "kompis" var ute och red, jag red på mitt förra gotlandsruss och hon red ett av mina varmblod. Då hon hade sagt till mig att hon hade ridvana så trodde jag att hon skulle klara av honom, men hon ramlade av när vi började trava för han stannade. Han vände och kom springandes som ett skott mot mig och russet, som tur var fick jag tag på tyglarna som hängde runt hans hals och på något otroligt sätt fick jag stopp på både honom och russet.
Skrittade tillbaka till min "vän" och så hoppade hon upp igen, hon skyllde på att hon inte var beredd.
Lite senare började vi trava igen, och mitt varmblod gjorde exakt samma sak igen (nu hade han ju fått övertaget) och hon flög av ännu en gång och bara släppte tyglarna så som förra gången, men den här gången fastnade hon med foten i stigbygeln och släpades efter en bit. Varmblodet kom även denna gång löpande som en tok mot mig, men den här gången lyckades jag inte fånga honom. Han sprang, och min "kompis" bara skrek där hon hängde, så han blev ännu räddare, och sprang ännu fortare.
 Efter bara några meter lossnade min "kompis" ur stigbygeln, och rullade ner i diket. Jag galopperade ikapp henne, hoppade av och kollade så hon var okej, vilket hon var. Kollade efter mitt varmblod som sprang allt vad han kunde hemmåt, självklart valde han höger i korsningen, mot 90vägen. Fick panik, och tänkte på min shettis igen, kastade mig upp på russet igen och satte fart efter varmblodet som var måånga meter framför.
  När jag kommer fram till vägen, så hade några ÄNGLAR till människor "motat" min häst mot ett staket, hoppat ur bilen, fångat honom, och lugnat ner honom. Jag tackade de underbara människorna, och skrittade hem lugnt och stilla med mina oskadda hästar den korta bit som var kvar. Min såkallade "kompis"  hämtade vi med bilen några minuter senare, efter det har hon inte ridit mina hästar igen, har jag inte tillåtit.
  Då hon ljög för mig och sa att hon hade 7 års ridvana och att hon hade haft foderhästar & berättade om sina kunskaper, sen fick jag reda på sanningen som var: två terminer på en ridskola, en sköthäst som hon blev "sparkad" ifrån då hon inte tog hand om den.

Mina har rymt nåra ggr, men aldrig nåt allvarligt. Det är mest vår buse Moses, han brukar krypa under sitt staket o springa iväg till ett stackars ensamt gammalt halvblod o krypa in i hans hage! Halvblodet blir då glad men ledsen när jag kommer o hämtar Moses. Värsta rymmningen med Moses var vell hos Casandra, men som tur är kommer han när man ropar på han, i eller utanför hagen.

Russi gickomkull när vi var ute o körde en gång(3dgr före stochampionatet) o kom loss, sprang hemmåt i full fart, mötte grannen i nya fina bilen, syrran in i bilen o efter russi o jag efter på Andy, när vi kom fram till stora vägen står russi stilla, skrittar över vägen o sen full fart upp för backen!

Allt slutade bra, vi som bara skulle ut på en lugn joggingtur! Championatet slutade med en 6e plac.

En bild säger mer än tusen ord, men om man säger såhär. De där tre ska inte gå i samma hage ;)

En sommar morgon vaknade pappa av hovklapprande ute på asfaltsvägen. Han tittar ut genom fönstret och ser där vårat kallblodssto och korsningsponnyn i fullt sken. Jag där i mot vaknade av pappas svordommar. Det var nämligen så att kallblodet skulle kvala den här dagen. Klockan var typ 4 på morgonen och hästen skenade ute på vägen. Bra början. Vi fick iallafall in hästarna i stallet. Båda var alldeles sjösvettiga. Men vi åkte iallafall för att kvala. Hästen kändes otroligt fin och klarade kvalet gallant.

jo tack min linus brukar smita å hälsa på grannarnas hästarn men är typ över lycklig när ja komemrså han får gå ehm iegn xD

Men Madde va snyggt du stavar xD

Ja, det var så sjukt läskigt när de rymde. Speciellt eftersom det hände en väldigt allvarlig bussolycka här dagen efter (sex döda och ett fyrtiotal skadade, jag har flera anhöriga som var med i olyckan) och då kom ju tankarna; "tänk om någon av hästarna har rymt dit (vilket egentligen inte är speciellt långt ifrån oss) och orsakat olyckan? osv.