Kan säga att för min del handlar det alltid om att hästen jag säljer kommer till ett , vad jag tror, bra hem.

Man kan iof aldrig garantera sig till 100% men jag kollar upp så bra jag kan. Det har hänt ett par gånger att jag sagt nej till ett bud och då har det inte haft med budets storlek att göra.

Hittils har jag väll haft tur, de hästar jag sålt har hamnat hos helt underbara familjer som verkligen utvecklar hästen och tar väl vara på den.

Hemmet före allt!

Under alla mina år som uppfödare/säljare (omkring 100 russ) så har jag bara "misslyckats" vad jag vet, två gånger och i det ena fallet tog jag hästen tillbaka…..Jag kollar nästan alltid upp vem jag säljer till. Vad är "rätt pris"? Ibland är priset beroende på vem som köper och om jag tror att hästen får bästa chansen hos just den köparen, alltså ett slags "placering" av hästarna.

Jag kan nog svara för hur Malena tänker.
Då det gäller Tejas Monita finns det inga pengar i världen som skulle få henna att sälja Monita. "Man säljer inte sin bästa vän".

#4, ja tänk om man hade haft sån tur att man kunde ha kvar sin bästa vän för alltid…

#5 Du anar inte vad Malena har försakat för att kunna ha kvar Monita. Det är inte tur, det är ett val hon gjort.

#6, fint gjort av henne :) Då har hon ju en superfin häst i Monita också!
För mig är det dessvärre omöjligt, tragiskt nog. Men drömmer att kunna ha min bästa vän som pensionär hemma hos mig i framtiden, när jag hunnit med "det där andra". Hoppas det blir möjligt!