Det är många "gamla stofiler" som här på forumet med jämna mellanrum ondgör sig över att samanhållningen innom ponnytravet inte är som förr. För er och andra vill jag berätta om en eppisod som vi råkade ut för i helgen.

Jag och min äldsta dotter skulle upp till Rättviks travdag för att starta ett monté lopp och ett kval. En mil innan Mora exploderade ett däck på transporten. Givetvis hade jag inget reservhjul då jag inte hunnit fixa det efter en olyckshändelse i höstas.

Jag ringde då till ryttaren som skulle rida min häst i montéloppet för att informera om vad som hänt. På ett par minuter hade hon fixat fram bil, transport och chaufför och kom sättande till undsättning. Vi lastade om hästar, ställde min transport vid vägkanten och for upp till Rättvik. Palle och Natalie vann sitt lopp i överlägsen stil varefter jag var tvungen att börja tänka på hur vi skulle ta oss hem. Min transport stod ju fortfarande utanför Mora med ett helskrotat däck. Efter att ha pratat runt med lite folk, för mig både kända och okända, fick jag låna ett reservhjul av en familj som hade exakt samma typ av släp som jag har.

Detta tycker jag visar på att Ponnytravet fortfarande är en familj som mer än gärna hjälper varandra. Skickar ett stort tack till alla inblandade igår.